Komma åt ext4-partitioner i Windows med hjälp av VirtualBox forts.

För ett par månader sedan skrev jag om hur man med hjälp av en virtuell maskin kan använda filsystemet ext4 i Windows. Under tiden som har gått har jag ändrat några saker i konceptet. För att starta och stoppa maskinen lättare skrev jag ihop två små Batch-skript. Det första som startar maskinen döpte jag till Yeesha START.bat och innehåller följande:

@echo off 
echo Startar Yeesha... 
C:\Program\Oracle\VirtualBox\VBoxManage.exe startvm Yeesha 
echo Monterar Everdunes på W: 
pause 
net use W: \\yeesha\Everdunes /USER:anton 
echo Klar!

För att Windows ska få lite tid på sig att upptäcka Samba-utdelningen la jag in ett paus-kommando mitt i skriptet. Användaren måste alltså vänta någon sekund och sedan trycka enter för att montera hårddisken som en nätverksenhet.

Det andra skriptet som stoppar maskinen, eller egentligen pausar den och sparar tillståndet till nästa uppstart, döpte jag till Yeesha STOP.bat och innehåller följande:

@echo off 
echo Avmonterar Everdunes från W: 
net use W: /DELETE 
echo Stoppar Yeesha... 
C:\Program\Oracle\VirtualBox\VBoxManage.exe controlvm Yeesha savestate 
echo Klar!

Jag fick en kommentar från en läsare som undrar hur prestandan skiljer sig om man använder inställningen ”Paravirtualiserat nätverk (virtio-net)”. Jag är inte helt hundra på vad den inställningen gör, men enligt Virtualbox-manualen handlar det om att gästen använder ett särskilt sorts nätverkskort som inte behöver emuleras av värden, vilket ska ge ökad prestanda. Tydligen är det inte svårare att använda än att ändra i Virtualbox inställningar från ”Intel PRO/1000 MT Desktop” eller vad som nu är standard till ”virtio-net”. Det är fortfarande bryggat nätverk som används, men med en annan drivrutin. Efter det startade den virtuella maskinen utan problem tack vare att Linuxkärnan redan hade inbyggda drivrutiner för virtio-net. Jag gjorde ett par nya läs- och skrivtest med en 600 MB stor fil där jag även jämförde med det emulerade nätverkskortet ”Intel PRO/1000 T Server”

Lästest virtio-net: 12 MB/s
Skrivtest virtio-net: 11,4 MB/s
Lästest Intel PRO/1000 T Server: 11 MB/s
Skrivtest Intel PRO/1000 T Server: 12,2 MB/s

Resultaten skiljde sig mindre från varandra än jag hade väntat mig. Efter det tänkte jag testa med Intel PRO/1000 MT Desktop igen men råkade då klicka på knappen som genererar en ny MAC-adress och det var inte bra. Nästa gång jag startade den virtuella maskinen ville den nämligen inte kännas vid nätverkskortet! Efter någon timmes googlande efter en lösning utan resultat gav jag upp och återställde helt enkelt Virtualbox från en backup.

Komma åt ext4-partitioner i Windows med hjälp av Virtualbox

Det har blivit dags för ny lagringshårddisk igen och jag står återigen inför det svåra valet om vilket filsystem jag ska välja.  Visserligen kör jag nästan enbart Ubuntu nuförtiden men de få gånger jag använder Windows XP behöver jag komma åt hårddisken även därifrån. NTFS hade varit det enklaste men det stödjer tyvärr inte POSIX-rättigheter och dessutom vill jag inte behöva defragmentera hårddisken hela tiden. Så det var uteslutet. Det finns ett par Windows-drivrutiner för ext2 (som även fungerar till ext3 eftersom det är bakåtkompatibelt), men det är kanske inte den optimala lösningen heller. Det finns dock ytterligare en lösning (förutom att använda en lagringsserver som kör Linux ständigt) som jag läst om på denna bloggen, och det är att köra någon minimal Linux-distribution i Windows genom Virtualbox. I den monterar man sin hårddisk med hjälp av ”raw disk access”, därefter delas den ut till Windows-värden med VirtualBox delade mappar eller Samba. Det tänker jag försöka täcka i denna guide.